/ Allmänt /

Remembrance Sunday

Remembrance Sunday
Sommaren 1919 undertecknades Versailles-freden som officiellt avslutade första världskriget. England hade förlorat mer än en miljon stupade och regeringen ville att deras minne skulle hedras med en minnesceremoni. Uppgiften anförtroddes Lord Curzon (1859 – 1925) som var, en framgångsrik konservativ politiker som krönte sin karriär med flera viktiga kabinettsposter, inklusive utrikesministerposten, men som till sin stora besvikelse aldrig blev premiärminister. Under några år var Lord Curzon däremot engelsk vicekung i Indien. Curzon var en rik, självupptagen och snobbig person. Några imponerades men andra fann honom odräglig.. Men Curzons egentliga besatthet gällde officiella ceremonier. Han var den främste iscensättaren av den engelska pompan, Uppgiften att arrangera minnesceremonin efter första världskriget tog han sig ann med sedvanlig energi. Som en symbol för alla krigsoffren föreslog Curzon att en provisorisk kuliss skulle uppföras med det grekiska namnet cenotaph (tom grav) och utgöra medelpunkten för ceremonin. Cenotaphen skulle symbolisera den miljon krigsgravar som inte var tomma. Många opponerade sig och fann förslaget egendomligt men Curzon genomdrev sin vilja. Cenotaphe-monumentet uppfördes första gången i trä som gråmålades för att likna sten. Ceremonin genomfördes lördagen den 19 juli 1919 i Whitehall i London. Curzon lade gärna in religiösa inslag som korum och psalmsång i sina ceremonier som brukade fungera perfekt in i minsta detalj. Curzon tillfredsställde, som han sade, det engelska folkets "omätliga aptit" på pompa - men den mest omätliga aptiten varnog hans egen.
Curzons ceremoniel lever fortfarande kvar helt intakt.i minnesceremonin i Whitehall. Curzon hade bannlyst allt bombastiskt och triumfatoriskt. Sorgemusiken mullar dystert värdigt. Monarkens ankomst följs av nationalsången. Därefter blåses trumpettapto för de stupade: Last Post följt av revelj som symbol för döden och uppståndelsen. Så psalmen: O God our help in ages past men inga ytterligare religiösa inslag eftersom de stupade kom från många samfund och trosriktningar. Och stämningsmässigt träffade Curzon rätt. Ceremonin blev gripande. I tiotusentals lade de sörjande och krigsveteranerna sina blommor framför monumentet.Egentligen var avsikten att de stupade bara skulle uppmärksammas med denna enda ceremoni 1919 och sedan aldrig mer. Men ett opinionstryck uppstod omedelbart som krävde att ceremonin skulle genomföras varje år. Parlamentet röstade igenom anslag för att uppföra cenotaphen i sten. Vapenstilleståndsdagen - den 11 november - 1920 återupprepades ceremonin för första gången framför det av sten uppförda monumentet i Whitehall. Och fortfarande genomförs minneshögtidligheten - som nu också gäller de stupade i andra världskriget och senare väpnade konflikter - första eller andra söndagen i november: Remembrance Sunday. Detta år ägde den rum söndagen den 10 november inte bara i Whitehall, London, utan på tiotusentals platser runtom i landet. Här följer ett foto från kommunen Isleworth i utkanten till London.


/ Allmänt /

Prins Charles vid 65

Prins Charles vid 65
Prins Charles fyllde 65 år den 14 november. Han har därmed varit engelsk tronarvinge längre upp i åldern än någon av förträdarna. Dagen har i sig ingen särskild betydelse på annat sätt än att den givit upphov till ett antal kommentarer i media. Charles mor drottning Elizabeth II nu 87 år gammal men vid god hälsa och tycks inte hysa några planer på att dra sig tillbaka. Hon kan sägas ha spelat sin konstitutionella och enande roll på ett skickligt sätt utan att ha distraherats av intellektuella intressen eller starka övertygelser. Detsamma kan inte sägas om sonen Charles som inte dragit sig för att vädra starka åsikter om frågor som rör miljökatastrofer, regnskogen, jordbruket, genmanipulerad mat, avkristnandet, förslumningen av innerstadsområden, arkitektur och nyttan av alternativmedicin. Hans åsikter kan ibland tyckas radikala eller ibland reaktionära. Han uttrycker dem i tal och skrift eller direkt till ansvariga ministrar som han kallar till sig för samtal. Han kan ge intrycket att vara en gammalmodig excentriker som inte använder mobiltelefoner, datorer eller elpost utan skriver ned sina tankar för hand med svart bläck ofta - långt och utförligt. I ministerierna kallas dessa notater från Charles för "black spider" eller ‘svart spindel’ memoranda eftersom handsstilen kan vara spretig och svårläst. Media har flera gånger sökt få tillgång till dessa memoranda med argumentet att de utgör offentliga handlingar men hittills har de brittiska ministerierna eller domstolar inte godtagit argumentet utan vägrat att lämna ut dem. Charles korrespondens och samtal med ministrarna har ofta lett till anklagelser om otillbörlig inblandning i politiken “meddling”. Några av hans åsikter om alternativ medicin, modern arkitektur och Shakespeare-undervisning i skolan är kontroversiella och har lett till kritik från experter. När det gäller exempelvis arkitektur har Charles sedan tonåren varit uttalad kritker av 1950- och 1960- talets betongkolosser i en stil som brukar betecknas som ’brutalmodernism’. Tiden har kanske delvis givit honom rätt och i England kanske mer än i Sverige har många av dessa betongkolosserna rivits och ersatts av moderna hus med stål- och glasfasader. Men inte heller dessa nyuppförda byggnader har funnit nåd inför prinsen som i ett anförande nyligen kallade dem för ’energislukande glaslådor rivningsmogna inom en 30- årsperiod’. Han tillade att glas, stål eller betong inte alltid framställs på ett miljövänligt sätt. Vad han framför allt tycks föredra är pastischarkitektur insprirerad av 1700- och det tidiga 1800- talets nyklassisism. Ett nybyggnadsprojekt i denna stil för 6 000 invånare som Charles tagit intiativet till är staden Poundbury intill den större staden Dorchester i grevskapet Dorset (bilder från nybyggnationen Poundbury finns på Google).
Efter en uppväxt vid hovrt i atmosfär präglad av underdånig vördnad är Charles mycket medveten om sin position liksom alla som arbetar för honom. Han håller sig med en heltidsanställd stab på 135 personer från hovmarskalk till lakejer som alla förväntas bocka eller niga när de kommer i närheten av honom eller hans fru. Flertalet är kontorspersonal men han håller sig också med tre chaufförer, fem kockar, en butler och 19 trädgårdsmästare.
Charles är känd för att vara djupt religiös och läser ofta böcker med religiösa teman. Han uppges falla på knä i tyst bön varje kväll före sänggåendet och har ambitionen att bygga broar till Islam. Han kan visa stor personlig vänlighet och skriva sympatibrev till olycksdrabbade personer han aldrig träffar men vars olyckor han läst om. Mottagarna av breven kan vara anhöriga till soldater som stupat i Irak eller Afghanistan eller brottsoffer.
Religiositeten hindrar honom inte från att ibland visa prov på irritation eller kinkighet. Han kan bli otålig och förlora tålamodet och skrika på sin personal om han inte får vad han vill.
Hans förhållande till sönerna William och Harry är gott medan förhållandet till andra medlemmer av kungafamiljen ibland kan vara mer ansträngt. Några av släktingarna kan vara avundsjuka på de stora belopp han disponerar överr. Hans huvudsakliga inkomster kommer från fast statlig egendom i hertigdömet Cornwall. Dessa inkomsster uppgår årligen till 16 miljoner pund (160 miljoner kr.varav mer än 2 miljoner pund (20 miljoner kr.) används för Charles personliga utgifter utöver vad han får från ’Sovereign Grant’. Han använder exempelvis mer än 1.5 miljoner pund per år (15 miljoner kr) på dyrbara privatresor med specialtåg, flygplan, helikoptrar eller chartrade yachter för att ta sig till officiella engagemang eller semestrar. Även om hans livsföring är dyrbar och priviligierad kan hans personliga livsstil ibland vara frugal med bara ett mål mat om dagen
Charles är en aktiv person och ständigt sysselsatt. Han har personligen startat ett antal välgörenhetsorganisationer. ‘Prince of Wales Charities Foundation’ som utgör en landets största och mest effektiva stiftelser som förra verksamhetsåret hade en omsättning på 20,5 miljoner pund (200 miljoner kr.). Stiftelsen hjälper exempelvis unga personer att skaffa sig utbildning för att kunna starta egna projekt och företag. Stiftelsen är aktiv på olika områden med anknytning till hälsa, byggnation, miljön och konst. 1980 förvävade Charles en lantegendom - the Highgrove estate - där han inledde försök med organiskt odlade lantbruks- och trädgårdsprodukter. Detta ledde till lanseringen av ett framgångsrikt varumärke “Duchy Originals” för organiska livsmedelsprodukter av högsta kvalité som kex, chokolad, sylter, soppor och drycker inklusive öl. Produkterna är dyra och vinsterna går till prinsens välgörenhetsorganisationer. Under den senaste ekonomiska nedgångsperioden sjönk vinsten men varumärket ‘Duchy Originals’ finns kvar efter att ha övertagits av grossistkedjan Waitrose.
I sitt privatliv tycks han ha funnit harmoni med sin andra fru Camilla efter den uppslitande tiden och skilsmässan från Diana Spencer. Få tror annat än att han är inställd på att en dag överta tronen även om det blir vid hög ålder. Många frågar sig dock om han även som kung kommer att kunna fortsätta att propagera för sina många starkt kända övertygelser.


/ Allmänt /

Skandal i societeten

Christine Keeler

Femtio år har gått sedan vad som kallats den största politiska sexskandalen i Englands historia. Affären är långtifrån glömd utan uppmärksammas på olika sätt.
 
I centrum för skandalen befann sig lyxprostituerade dansösen och modellen Christine Keeler. Hon var en enkel och lågutbildad men mycket vacker flicka från landet som vid 15 års ålder rymde från ett hem som inte bestod av mer än två utrangerade järnvägspersonvagnar uppställda på ett fält. Christine Keeler sökte lyckan i London med sitt vackra utseende som främsta merit. Vid 18 års ålder fick hon jobb som barbröstad dansös på en strippklubb i London. På strippklubben träffade hon Stephen Ward, en osteopat – en slags massör - som genom fingerfärdighet, charm och fina salongsmanér hade kontakter i högsta societeten. Hans sidointresse var att fixa snygga och tillmötesgående flickor till partyn med stenrika män. I juli 1961 ordnade miljardären lord Astor en sådan tillställning på sitt magnifika slott Cliveden (nu lyxhotell) nära London. Stephen Ward som sedan länge kände lord Astor tog med Christine Keeler till partyt. Där infann sig också landets konservative försvarsminister John ’Jack’ Profumo som enligt uppgift fick upp ögonen för Keeler när hon simmade naken i poolen. Hon blev den 27 år äldre Profumos älskarinna.
 
Komplikationen visade sig senare vara att Keeler samtidigt hade ett förhållande med den sovjetiske marinattachen i London Yevgeni Ivanov som naturligtvis hade rapporteringsskyldighet till sovjetiska underrättelsetjänsten KGB och dess militära motsvarighet GRU. Detta inträffade vid en tidpunkt då det ’kalla kriget’ mellan västmakterna och Sovjetunionen befann sig i ett akut skede. Krisens höjdpunkt kom i oktober 1962 sedan Sovjetunionen började bygga kärnvapenbaser på Kuba som kunde nå USA och Centralamerika. President John Kennedy motsatte sig militärens önskemål om ett direkt angrepp på Kuba men förklarade Kuba i karantän och gav amerikanska marinen order att stoppa en rysk fartygskonvoj med kärnvapenmissiler på väg till Kuba. Världen höll andan medan konvojen ångade på och fruktade att man befann sig på randen till ett kärnvapenkrig..Men sovjetledaren Nikita Chrustjov gav efter och beordrade fartygskonvojen att vända.
 
Även västliga underrättelsetjänster arbetade för högtryck och brittiska MI5 kom kärleksparet ministern/glädjeflickan på spåret och varnade sin regering för Profumos kontakter med Keeler. Problemet med Profumoskandalen var att det fanns risk att Profumo läckt viktig uppgifter om västliga reaktioner och planer under sina ’pillow talks’ med Keeler och att dessa vidarebefordats till ryssarna. När Profumo konfronterades med ryktena om förhållandet med Keeler valde han först att förneka det för premiärminster Harold Macmillan och i mars 1963 även inför underhuset. Men ryktena fortsatte och i juni 1963 tvingades Profumo avgå sedan han erkänt att han ljugit om förhållandet. Att ljuga inför parlamentet är en oförlåterlig synd för en brittisk minister.
 
Profumoaffären fick största tänkbara publicitet. Den innehöll också alla ingredienserna för en rejäl storskandal: sex och lögner i samhällstoppen, dekadenta överklassmiljöer med miljonärer och aristokrater tillsammans med unga prostituerade, spionorganisationer på högvarv och den nationella säkerheten satt på spel. Skandalen krävde också sitt offer när Stephen Ward tog självmord sedan han på tvivelaktiga grunder ställts inför domstol anklagad för att leva på omoraliskt förvävade inkomster (dvs.Keelers prostitutionspengar men Ward har stora egna inkomster och inga behov av pengar från Keeler). Enligt fleras mening gjordes därigenom Ward till en slags syndabock för skandalen medan många i etablissemanget andades ut när han var borta. I parlamentsvalet påföljande år förlorade det konservativa partier regeringsmakten till Labour och Harold Wilson. Dämed ansågs det konservativa partiet ha fått betala sitt politiska pris för Profumoaffären. Skandalen har blivit en legendarisk del av den brittiska politiska historien. Att det gått 50 år sedan den ägde rum har inte minskat uppmärksamheten. Först ut var National Portrait Gallery med en fotoutsällning vars centralobjekt utgjordes av Lewis Morleys klassiska fotografi med Christine Keeler som den (till synes) avklädda flickan bakom ryggsstödet till vad som ser ut som en designerstol från danske formgivaren Arne Pedersen. Keeler utgav 2001 en självbiografi: 'The Truth At Last' och med den som grund 2006 skrev författarinnan Gill Adams en pjäs som så sanningsenligt som möjligt försökte skildra händelserna. Pjäsen bygger på fortsatt samarbete med Christine Keeler och har tagits upp igen på en Londonteater innan den turnerar runt i landet. I pjäsen framstår självklart Keeler som ett offer för manliga manipulationer. Den 3 december 2013 har världsberömde kompositören Andrew Lloyd Webber (med succéer som ’Jesus Christ Superstar’, ’Evita’ och ’Phantom of the Opera’ bakom sig) premiär på sin senaste musikal ’Stephen Ward’. Enligt uppgift utgör den en slags upprättelse för Ward som framställs som ett offer för etablissemanget (’A Human Sacrifice’) Den som vill höra ett musikaliskt smakprov och/eller beställa biljetter kan gå in på musikalens hemsida: www.stephenwardthemusical.com