Ikonoklasm
Londonmuseet för brittisk konst Tate Britain www.tate.org.uk/ har under perioden 2 oktober 2013-5 januari 2014 en specialutställning ägnad åt ikonoklasm under rubriken Art Under Attack. Ordet ikonoklasm kommer från grekiskans ikon (bild) tillsammans med klastes (bryta, förstöra). Det motsvarande svenska uttrycket ’bildstormare’utgör ett gammalmodigt begrepp som kanske inte är helt lättförståligt i dag. Utställningen skildrar både religiös och politisk ikonoklasm. Den religiösa ikonoklasm.sammanhänger främst med reformationen som ju i nordeuropa innebar att ambitiösa monarker upprättande nationalstater delvis med hjälp av ekonomiska resurser de beslagtagit från katolska kyrkor och kloster i sina respektive länder. Utställningen behandlar bara England men som svensk kan man se både paralleller och skillnader med vad som hände i Sverige.Båda Henrik VIII i England och Gustaf Wasa i Sverige konfiskerade klostren med sina jordegendomar. Klostrens stora jordinnehav sammanhängde med den katolska dogmen om skärselden (purgatoriet) som en reningseld där de avlidnas själar renades och våndades innan de kunde fortsätta till himlen. Bibeln ger inte mycket stöd för existensen av ett purgatorium. Läran om skärselden är en katolsk dogm vari också ingår föreställningen att kyrkliga själamässor för de döda kan förkorta deras kvalfyllda tid i purgatoriet. Under medeltiden blev det vanligt att förmögna personer donerade jordegendomar till klostren med utfästelser om själamässor som motprestation. Reformatorerna förkastade läran om skärselden eftersom den har svagt stöd i Bibeln. Detta underlättade för monarkerna att konfiskera klostren och tillägna sig deras rikedomar. Den svenska reformationen stod under inflytande av Martin Luther och innebar ny kyrklig liturgi och mässa på svenska. Henrik VIII konfiskerade klostren utan att ändra läran eller liturgin. Under hans tid fortsatte anglikanska kyrkan med mässor på latin och präster i celibat. Henrik VIII efterträddes av sin nioårige son Edward VI .Ett förmyndarråd utövade den reella makten. Förmyndarna var närmast kalvinister och de genomförde en långtgående avkatolisering av den anglikanska kyrkan som även tog sig uttryck i massförstörelse av religiösa statyer, blyinfattade kyrkfönster och religiösa målningar under hänvisning till uppmaningen i femte Mosebok att förstöra avgudabilder. Väggmålningar med bibelmotiv vitkalkades över. Luther intog en mer nyanserad hållning och motsatte sig bildförstörelsen som därför aldrig på samma sätt drabbade de lutheranska kyrkorna eller Sverige. Men den anglikanska kyrkan har aldrig stått under inflytande av Luther. I utställningens första rum möter vi därför exempel på den religiösa bildförstörelsen i England i form av stympade religiösa statyer och glasfragment från krossade kyrkfönster. I följande salar påminns vi om att bildförstörelse också kan ha politiska motiv och exemplen är främst hämtade från Irland där statyer och föremål med anknytning till den engelska överhögheten förstördes som en del av frigörelseprocessen. Vi får också lära oss att suffragetterna (kvinnor från perioden före första världskriget som krävde rösträtt och politisk jämställdhet) kunde förstöra konstföremål på museer för att dra uppmärksamhet till sitt missnöje.