staffanduhs.blogg.se

Operan i Glyndebourne.

Glyndebourne är något så originellt som en privatopera som bara spelar ett fåtal föreställningar under sommarhalvåret. Ändå är föreställningarna av högsta internationella klass. Initiativet togs av en förmögen och operatokig godsägare John Christie på 1930-talet. Christie fick entusiastiskt stöd av sin hustru som var operasångerska. Makarna var innehavare av ett herresäte söder om London som de ville utvidga med ett privat operahus. Förebilden hämtades från Bayreuth med sitt av Wagner-familjen kontrollerade Festspielhaus.

Christie hade från början också tänkt sig att man mest skulle spela Wagner men så har det inte riktigt blivit. Glyndebourne utgör i stället ett centrum för Mozart och italiensk opera. Idén om en exklusiv privatopera för särskilt utvalda överensstämde väl med den överklassmässiga snobbinställningen att det är skönt att slippa konfronteras med kreti och pleti. Initiativet stöddes genom bildandet av en operaklubb för likasinnade som tog på sig en del av kostnaden. Glyndebourne-operan appellerade omgående till en ständigt växande krets.

Redan tidigt erhöll dessutom Glyndebourne rykte om sig för högsta musikaliska kvalitet. Särskilt unga uppåtgående löften kommer gärna dit. De bor i huvudbyggnaden och den avspända atmosfären och den generösa repetitionstiden borgar för den höga konstnärliga kvaliteten. Detta förhöjer ytterligare Glyndebournes prestige.

I dag står ett nyuppfört och avsevärt förstorat operahus färdigt sedan 1993 med 1 200 platser och uppsättningarna där får nästan lika mycket uppmärksamhet som de på Royal Opera House. Fortfarande är det de 5 000 medlemmarna i operaföreningen Glyndebourne Festival Society (man kan läsa om dem på http://glyndebourne.com/discover/glyndebourne-festival-society) som har förtur till biljetterna men det nya operahuset är tillräckligt stort för att även bereda plats för andra. Dessutom brukar det finnas returbiljetter att köpa.

Opera brukar sällan vara något billigt nöje och detta gäller även för Glyndebourne. Vanliga biljetter brukar ligga i prisläget omkring 100 pund. Det brukar spelas ungefär 65 föreställningar per säsong.

Ett besök på Glyndebourne utgör en upplevelse. Sommarföreställningarna börjar vid den för opera originella tidpunkten  kl. 1700. Om man bilar från London med den nödvändiga picknicken innebär detta att man måste lämna staden senast kl. 1430 p.g.a. trafikköerna.

På Glyndebourne är smoking och aftonklänning obligatoriska - på denna punkt ges ingen dispens. Föreställningarna äger, som sagts, rum på sommaren då det ibland kan råda värmebölja. Det är inte angenämt att sitta i en övervarm bil i timmar i aftonklädsel och sedan anlända echaufferad. Många föredrar att resa sommarklädda men vid framkomsten till Glyndebourne måste man naturligtvis vara korrekt klädd.

Sedan man lämnat motorvägen är det små och vindlande vägar som leder fram till Glyndeboune. Det kan var svårt att hitta, särskilt sista sträckan. Men om man någon kilometer från det förmodade målet träffar på följande syn, vet man att man är på rätt väg: En Rolls eller Bentley står slarvigt parkerad vid vägkanten. Högre upp på vägslänten hänger en aftonklänning på en buske. Bakom den svajande klänningen syns dess eleganta ägarinna iförd endast underkläderna. Bredvid henne anas en make/partner halvägs i och halvägs ur en smoking.

Som vanligt är det trevligt att komma tidigt och titta på publiken och tömma ett glas i värmen. Så spelas ouvertyren och första akten och därefter utbryter den två timmar långa pausen.

Publiken strömmar tillbaka till parkeringplatsen och ur bilarnas inre framtrollas trädgårdsmöbler, filtar och naturligtvis den stora härliga picknicken med den kylda champagnen.

Man slår sig ner i den stora parken. Någon vanlig park är det förresten inte heller utan en klassisk engelsk trädgård av högsta kvalitet, sagolikt vacker och välhållen. Den utsökta picknicken, den storslagna trädgården, det festklädda sällskapet, den utsökta musiken - allt förvandlas i sommarnattsskymningen till en slags dröm där operan blir verklighet och verkligheten opera. Så här måste det se ut i greve Almavivas egen trädgård där de förvecklingar utspelas som vi snart skall fortsätta att följa på scenen.

På Glyndebourne är livets bistra realiteter långt borta. Och detta är möjligen kvintessensen med den engelska säsongen. Den kan upplevas som lek eller verklighetsflykt av ett slag som många anser sig behöva. 

Det blir sent innan man i natten är tillbaka i London. Le Nozze di Figaro - för att som exempel ta en typisk Glyndebourne-opera - tar ju nästan fyra timmer att uppföra. Men de flesta kommer därifrån en oförglömlig upplevelse rikare.

Glyndebourne ligger nordöst om Brighton. Med bil från London följer man M 23 till avtagsväg A 27 straxt utanför Brighton. Följ A 27 österut till A 26 skyltad mot Tonbridge Wells. Ta efter två kilometer österut på B 2192. (Längs denna väg är det dags att byta kläder). Efter någon kilometer kommer en avtagsväg till Glyndebourne på höger hand. Det går också att åka tåg från Victoria Station till Lewes varifrån det går särskilda bussar. Det finns också ett billigare sätt att se opera på Glyndebourne. Varje höst beger sig operan på turné runt om i landet och den böjar i det riktiga operahuset vanligtvis en söndageftermiddag utan krav på aftonkläder eller lyxpicknick (även om några i publiken inte kan tänka sig Glyndebourne utan bådadera). I år bestod höstföreställningen av Donizettis L’elisir d’amore (kärleksrycken) i en förstklassig uppsättning.