/ Allmänt /

Rickard III

Rickard III
Skelettet av den engelske medeltidskungen Rickard III som levde 1452-1485 har som pressen rapporterat påträffats för drygt ett år sedan under en bilparkering i staden Leicester i mellersta England. Fyndet gjordes på en plats där det tidigare funnits ett fransiskanerkloster som revs efter reformationen Rykten cirkulerade länge om att Rickard III begravits under det ursprungliga klostergolvet.
Leicesters universitet organiserade 2012 utgrävningar och redan första dagen påträffades ett skelett som på flera punkter motsvarade beskrivningarna av kung Rickard III. De viktigaste indikationerna var att skelettets kranium bar spår av huggskador och att ryggraden hade en deformerad kurvning av ett slag som medicinskt kallas scoliosis. Enligt dåtida källor led Richard av snedvriden ryggrad (enligt vad Shakespeare felaktigt påstod av puckelrygg) och han stupade i slaget vid Bosworth Fields i utkanten av Leicester. Dessa faktorer indikerade att skelettet verkligen kunde vara kungens.
Senare har Leicesters univeristet med vetenskaplig exakthet identifierat skelettet med DNA-analys eftersom det finns släktingar i livet till en av Rickards systrar. Fyndet är därmed en sensation.
Genom William Shakepeares pjäs om kungen har Rickard III utgjort Englands mest kända och kontroversiella medeltidsmonark med rykte som en av de mest skurkaktiga personerna i engelsk historia samtidigt som han han påstods ha varit en charmerande och intelligent förförare. Hans väg till tronen kantades enligt Shakepeare av mord och intriger. Han mördade många medtävlare och förförde sedan deras fruar.
Rickard levde under den blodiga epok i engelsk historia som går under namnet ’rosornas krig.’ Konflikten utspelades under åren 1455-1485 mellan två släktgrenar av dynastin Plantaganet som rivaliserade om tronen: den ena släktgrenen var känd som huset York och var Rikards släktgren (vars symbol var en vit ros). Den andra släktgrenen kalldes huset Lancaster (röd ros). Konflikten komplicerades av ett ständiga pågående intrigspel. Blodiga utrensningar pågick även inom de stridande fraktionerna mellan enskilda adelsmän. De deltog som beridna riddare med egna truppstyrkor. Rickards livserfarenheter formades av de mord, angiverier, lögner och svek som karakteriserade den brutala epoken.
Vid 8 års ålder förlorade Rickard både sin far och en farbror i konflikten men två år senare vann hans äldre bror en stor seger över kung Henry VI från Lancastergrenen. i slaget vid Tewksbury. Den besegrade Henry VI fördes till Towern i London där han senare mördades. Rickards bror övertog kronan som Edvard IV och gynnade unge Rickard genom att utnämna honom till hertig av Gloucester med uppgift att administrera norra England.
Rickard visade exempel på lojalitet och skicklighet som trogen medhjälpare till Edvard IV till skillnad från mellanbrodern, George, hertig av Clarence, som Edvard IV avrättade för förräderi. Rickard blev under denna tid känd som en rättvis person med ett socialt samvete som värnade om de fattiga befolkningsskicken, finansierade universitet och skänkte gåvor till kyrkan. När Rickard var 30 år dog brodern Edvard IV och dennes 12 årige son utropades till Edvard V. Den unge kungen och hans ännu yngre bror, den tioårige Rikard av York vistades hos modern och stod under kontroll av henne och hennes släktingar. Rickard av Gloucester misstänkte den nya regimen för att vilja eliminera honom. Nu utlöstes ett spel om makten av ett slag som var typiskt för ’rosornas krig’. Rickard lät arrestera och avrätta moderns närmaste släktingar och sedan ta kontroll över den omyndige kungen Edvard V och dennes ynge bror Rikard av York. Båda bröderna fördes till den dystra medeltidsborgen Towern varefter de aldrig mer återsågs. I stället lät Rickard utsprida påståendet att de unga prinsarnas föräldrar aldrig ingått något giltigt äktenskap varför sönerna var illegitima och därför saknade arvsrätt till tronen. Kort därefter utropades Rickard sig själv till ny kung som Rickard III.
Många trodde att prinsarna i Towern mördats på order av Rickard III och rykten om att så var fallet började snart cirkulera. I William Shakepeares pjäs påstås att prinsarna kvävts med kuddar på Rickard IIIs order även om morden inte brukar visas på scenen. Men det finns inga direkta bevis om att Rickard varit skyldig och historiker har utpekat även andra personer som tänkbara mördare, bland dem Rickard IIIs efterträdare, den förste Tudormonarken Henrik VII.
Men under ett renoveringsarbete i Towern 1674 påträffades ett skrin inmurat under en trappa som innehöll delar av två barnskelett. Många förmodade att det rörde sig om de två prinsarnas kvarlevor. Dåvarande kungen Charles II beslöt lägga skelettresterna i en urna som deponerades i Westminster Abbey. Två specialister tilläts undersöka urnan 1933 och drog slutsatsen att skelettresterna härrörde från två barn i en ålder som ungefär motsvarade de försvunna prinsarna. Men någon säkrare identifiering var med dåtida metoder inte möjlig. Kravet växer nu på en modern DNA-undersökning som kan kasta mer ljus över vad som verkligen hände.
Rickard III:s tronbestigning och ryktet om mordet på prinsarna framkallade flera uppror. Det avgörande upproret leddes av en avlägsen släkting till huset Lancaster i form av Henry Tudor. Denne hade sökt skydd i Frankrike undan mordorgierna under ’rosornas krig’. Henry Tudor landsteg med styrkor medförda från Frankrike. Rikard samlade numerärt överlägsna lokala trupper. Slutstriden stod på slagfältet vid Bosworth Fields i utkanten av Leicester. På ett sätt som var typiskt för ’rosornas krig’ bytte några av aristokraterna sida under själva slaget och övergav Rickard till förmån för Henry Tudor. Rickard III stupade i slaget och med honom miste dynastin Plantagenet den engelska tronen, som den innehaft sedan mitten av 1100-talet. Rikard blev den siste engelske kungen som stupade i strid.
Efterträdaren Henry Tudor, var en walesisk uppkomling som senare gifte sig med Elizabeth av York som var syster till de försvunna prinsarna i Towern. Därmed avslutade ’rosornas krig’ vars resultat blev att adeln genom blodspillan blev så försvagad att den inte längre kunde motsätta sig framväxten av en stark kungamakt. Med den nya dynastin Tudor kunde England ta steget in i den nya tiden och det kommande stormaktsväldet.
Samtidigt kände uppkomlingsdynastin Tudor ett behov av att rättfärdiga sin plats på den engelska tronen. Det är här som William Shakespeare och pjäsen som demoniserar den förfärlige Rickard III kommer in i bilden. Pjäsen skevs omkring 1591 mer än 100 år efter de dramtiska händelser som skildras. Rickard framställs som ett monster. Redan efter inledningsmonologen vänder Rickard sig direkt till publiken och upplyser den om att han är besatt av maktlysnad och beredd på att mörda för att nå den högsta makten. Han uppträder som ett skurkaktigt geni som låter publiken följa honom steg för steg i hans illgärningar. Rickards moraliska frånstötlighet motsvaras av hans fysiska defekter. På scenen brukar Rikard hasa sig fram som en deformerad puckelrygg.

Moderna regissörer brukar anse pjäsen otympligt lång och den framför numera alltid i förkortad version med många av bipersonerna borttagna. Men de mest kända sekvenserna måste alltid finnas med som Rikards inledningsmonolog: ’Now is the winter of our discontent...’ och slutet då slaget vid Bosworth Fields är förlorat och Rikard irrar omkring på slagfältet för att försöka fly: ’A horse, a horse, my kingdom for a horse!". Pjäsen har också filmats flera gånger. De mest kända filmversionerna är med Lawrence Olivier från 1955 och Ian McKellen från 1995. Den senare versionen utspelas i ett nazifierat England på 1930-talet. Ungefär hälften av texten till orginalpjäsen kommer till användning i filmerna. Svenska teatrar sätter mera sällan upp pjäsen. Kanske anses huvudpersonen och den historiska bakgrunden vara lite för okända för att engagera en svensk publik. Men den 27 februari 2014 har Dramaten i Stockholm premiär på pjäsen med Jonas Karlsson i huvurollen som Rickard III.
Undersökningarna av Rickard III:s kvarlevor i Leicester som kommer att följas en en senare återbegravning av skelettet. Publiciteten kring Rickard III väntas öka intresset ytterligare. Han saknar inte försvarare. Sedan 1924 finns en engelsk ’Richard III Society’ som verkar för vad föreningen kallar en mer balanserad syn på kungen. Det innebär att man försöker lyfta fram det positiva Rickard faktiskt uträttade som skicklig administratör. Samtidigt försöker man visa att Rickard inte kan ha utfört alla de brott som han anklagats för. Enligt Richard III Society fick Rickard III sitt rykte skadat av Tudor-regimens historieförfalskningar och särskilt av William Shakespeare.
.