/ Allmänt /

Tips för Rom-besökare

 
Montemartini Museum, med adress: Via Ostiense 106.
 
 
Roms första kejsarinna Livia gift med kejsar Augustus.
 
Montemartini Museum, med adress: Via Ostiense 106.
 
Tips för Rom-besökare

Som omväxling till livet i London har vi under en knapp vecka besökt Rom. Det är i och för sig en stad som vi under åren haft anledning att resa till relativt ofta men där det alltid finns mycket nytt att se och uppleva. Denna gång fick vi lära oss av lokala turistexperter att utländska besökare till Rom oftast kommer på sällskapsresor (med kryssningsfartyg eller flyg). All sightseeing brukar därigenom ofta företas i grupp. Språkskäl kanske också bidrar till gruppturistandet. Detta innebär att de vanligaste turistmålen (Vatikanen, Colosseum och villa Borghese) ofta blir överfulla av turister och svåra att få inträdesbiljetter till samtidigt som lugn och stillhet karaktäriserar stadens mer ’okända’ men ofta inte mindre intressanta muséer. Riktigheten i denna teori besannades då vi första dagen försökte komma in i villa Borghese men möttes av beskedet att alla inträdesbiljetter för dagen var slutsålda och att vi borde återkomma nästa dag eller senare. I stället för att förlora dyrbar Rom-tid med väntan botaniseade vi i stället bland de ’alternativa muséerna’ för antik konst och renässanskonst. För den konstintresserade bjuder Rom –liksom hela Italien - på två kategorier av högklssig konst: föremål från antiken respektive renässanskonst. Båda kategorierna är besläktade. Antiken och konst från den tiden slutade med det västromerska rikets undergång. 476 e. Kr och efter den tidpunkten upphörde mer eller mindre produktionen av högklassisk konst i Europa. Konstproduktionen återupptogs först tusen är senare då renässansen i Italien nyupptäckte antikens konst och vetenskaper. Antiken och renässansen är alltså närbesläktade. Många historiker menar att det västromerska rikets undergång var en lika stor katastof för europeisk civilisation som första väldskrigets utbrott 1914.
För den som är intresserad av antikens Rom finns de främsta antika föremålen som påträffats i Rom i Museo Nazionale Romano. Muséet har tre olika filialer men huvudbygganden är Palazzo Massimo på Piazza dei Cinquecento mycket nära Roms stora järnvägsstation Stazione Termini. Palazzo Massimo är den stora byggnaden på vänster hand om man kommer ut ut järnvägsstationens huvudentré. Vid ingången till Palazzo Massimo kan man för sju euro köpa biljett giltig under tre dagar till huvudmuséet och också de tre filialerna.. Samlingarna är modernt presenterade med alla texter översatta till god engelska. Man klarar sig utan någon guide och kan strosa omkring i sin egen takt och läsa texterna. Gatuplanet och källaren hyser omfattande samlingar av antik klassisk konst liksom en stor myntsamling. På huvudmuséets övervåningen finns freskomålningar och mosaiker från en nu försvunnen villa som byggts och inretts av Roms första kejsarinna Livia gift med kejsar Augustus. Övriga filialer till Museo Nazionale Romano är: Termi di Diocleziano som är en jättelik badanläggning byggd av kejsar Diocletianus under åren 298 – 306 e. Kr.. Den ligger mittemot Palazzo Massimo på Piazza dei Cinquecento. Publika bad spelade en viktig roll i livet under antiken och fungerade som motionsanläggning, allmän mötesplats, restaurang och centrum för bordeller. Badanläggnigen är delvis välbevarad även om marmordekorationerna under åren blivit nedplockade för att återanvändas i andra byggnader. Delar av badanläggningen är dock en katolsk kyrka Santa Maria degli Angeli och där finns marmordekoratioerna kvar. Den stora badanläggningen hyser en stor samling antika skulpturer
Nästa filial är Palazzo Altemps med adress Piazza Saint Apolinare 46 som ligger nära Piazza Navona. Palazzo Altemps är ett gammalt kardinalspalats och en intressant byggnad i sig med en rik samling antika skulpturer.
Den tredje filialen är Crypta Balbi med adress Via delle Botteghe Oscure 31. Den är delvid en antik teater med en rik skulptursamling som delvis påträffats då Mussolini under 1930-talet lät bygga Via del Fori Imperiali som går mellan Colloseum och Piazza Venetia.

Ett muséum som inte är någon filial är Montemartini Museum, med adress: Via Ostiense 106. Bäst åker man dit med tunnelsbanans Metropolitana linje B (blå linjen) till stationen Garbatella. Montemartini ett av Roms viktigaste museum för klassisk skulptur. Muséet är inhyst i ett tidigare vämekraftverk vars jättelika ångturbiner finns kvar och skapar en medveten kontrast till de klassiska marmorsstatyerna.
Men var finns då renässanskonsten? Om de andra muséerna – Vatikanmuséet och villa Borghese – är överfyllda av turister rekommenderas ett besök på Palazzo Venezia adress Via del Pliebscito 118 som hyser en fantastisk samling renässanskonst. Man skall undvika att gå in i palatset från Piazza Venezia för den delen änvändes som kontor av Mussolini och rummen som vätter mot piazzan används mest för moderna politiska utställningar.
Efter at ha gått runt muséerna blir man givetvis hungrig och här följer några säkra restuarang-tips. Om man varit på Palazzo Massimo eller Termi di Diocleziano är det en tio minuters promenad till min favoritrestaurang i Rom Ristorante del Giglio som är en gammalmodig och rymlig familjerestaurang från 1908 där det alltid brukar finnas bord och som har utmärkt mat till hyggligt pris. . Man går nedför Via Nazionale och sedan första gatam till vänster som är Via Turino. Ristorante del Giglio ligger på Via Turino137 till höger om Rom-operan Teatro del Opera. Min favoriträtt är Ossobuca di Vitella al gorgonzola (kalvkolett i gorgonzolasås).Om man gått runt Palazzo Venezia är det nära till lunchrestauramngen Enoteca Corsi med adress Via del Gesú 87-88. Den är egentligen en vinaffär som under lunchtid förvändlas till restaung för god italiensk husmanskost. Sedan man gått runt Palazzo Altemps är det nära till Da Francesco med adress: Piazza del Fico 29. Stället är dock populärt och man måste komma före 1930 för att kunna hoppas på ett bord.
Samtliga ovannämnda muséer och restauranger har hemsidor och man kan på in på google för att läsa mer om dem.



 
Da Francesco med adress: Piazza del Fico 29
/ Allmänt /

Notting Hill Carnival

Notting Hill Carnival är ett årligt dans-och musikevenemang i karibiska tappning som sedan 1964 utspelats i Londonstadsdelen Notting Hill som ligger norr om fasionabla Kensington och Chelsea. Karnevalen arrangeras under tre augustidagar (lördag, söndag och den måndag i augusti som är allmän helgdag (Summer Bank Holiday). Karnevalen brukar locka omkring en miljon besökare vilket gör den till en av världens största gatufestivaler.
Trots sitt namn är karnevalen ingen del av den vanliga karnevalssäsongen eftersom den inte är förlagd till den religiösa fastan som föregår påsk, ’Carne vale’ betyder på latin ’ kött farväl’ och kyrkomötet i Nicaea år 325 beslöts att fastan inför påsk skulle pågå i fyrtio dagar – att det blev just fyrtio dagar anknyter till den tid som Jesus enligt Bibeln fastade i öknen. Förlusten av köttet kompenserades i stället med sång, dans och fest eller vad vi associerar med en ’karneval’.
Stadsdelen Notting Hill från 1800-talet består av stora enfamiljshus för familjer tillräckligt förmögna för att ha råd med en stab av tjänstefolk. Sedan Notting Hill-området bebyggdes på 1820-talet har det associerats med konstnärlig och "alternativ" livsstil i kontrast till Kensington som alltid varit lite finare och dyrare och mer etablerat. Notting Hill förföll och förlummades på 1940-och 50-talet och de stora husen splittrades upp till tillfällig rumsuthyrning – ibland för prostitution. Emigranter från Karibien som flyttade till England i slutet kolonialtiden hade ofta särskilt svårt att hitta bostäder i London. Under denna tid av öppen rasisim kunde invandrare som försökte hyra bostad mötas av skyltar med texten: ’No Irish No blacks’. Invandrarna hamnade ofta i nedgångna Notting Hill där de exploaterades av fastighetssvindlare sådana som den från Profumo/ Christine Keeler- affären beryktade Peter Rachman som köpte upp stora delar av Notting Hill-husen till vrakpriser. De stora husen splittrades upp och invandrare fick hyra rum till ockerpriser som ibland drevs in med våldsmetoder.
Karnevalen började som en slags social protest från en diskriminerad minoritet som ville ge utlopp för sina känslor och få känna stolthet över sin kulturella identitet. Fast ofta stördes karnevalen av upplopp, där huvudsakligen karibiska gäng och ungdomar slogs med varandra eller med polisen. Under 1980-talet kom omsvängningen. Stadsdelen Notting Hill blev på nytt attraktiv för den förmögna medelklassen och de stigande fastighetspriser och hyror gjorde att invandrarna inte längre hade råd att bo kvar. Omsvängningen återspeglas också i filmen Notting Hill från 1999. Manuset var skrivet av Richard Curtis, som även skrev manuset till Fyra bröllop och en begravning. Filmen spelades in i Notting Hill och handlar om en Hollywoodstjärna (Julia Roberts) som på flykt undan papparazzi tar sin tillflykt till en Notting Hill bokhandel som drivs av Hugh Grant varvid romans uppstår.
2004 använde tidningen Daily Telegraph uttrycket ’Notting Hill Set’ för att referera till en grupp nya konservativa politiker, som David Cameron och George Osborne, nu respektive premiärminister respektive finansminister, som en gång varit baserade i Notting Hill.
Karnevalen är ett evenemang som pågår från morgon till kväll med karibisk sång och musik och mat och dryck från massor av stånd och tillfälliga serveringar. Karnevalen är numera välpatrullerad av polisen och våld och bråk har blivit ovanliga men inte helt upphört. Den utgör en explosion av musik och dans och kan rekommenderas turister som befinner sig i London vid den aktuella tidpunkten. Karnevalen har en egen hemsida som förmedlar film och musik på www.thenottinghillcarnival.com