/
Allmänt /
brittiska parlamentsvalet 2015
Majvalet förväntas bli spännande. Som bakgrund beskrivs hur parlamentsval fungerar i Storbritannien. Systemet skiljer sig markant från det som vi är vana vid i Sverige.
Britiska regeringen består sedan parlamentsvalet 2010 av en regeringskoalition mellan de konservativa och liberaldemokratiska partierna. Koalitionsöverenskommelsen ingicks på fem år så att nästa val till parlamentets underhus skall hållas torsdagen den 7 maj 2015 (brittiska val äger alltid rum på torsdagar).
Det brittiska parlamentet består av två kamrar – överhuset och underhuset. Valda ledamöter finns bara i underhuset som består av 650 ledamöter från lika många valkretsar. I det icke folkvalda överhuset finns två slags ledamöter - sådana som är tillsatta av regeringen och sådana (92 ledamöter) som sitter där i kraft av sitt ärftliga adelskap.
Den politiska makten finns i underhuset och dess sammansättning påverkar regeringsbildningen. Underhusvalet kommer att genomföras i alla landets 650 valkretser (varav 59 finns i Skottland). Varje valkrets sänder en ledamot till underhuset. Underhusledamöterna väljs genom personval i enmansvalkretsar, d.v.s. den kandidat som erhåller minst en rösts övervikt före nästa kandidat i valkretsen blir vald. Systemet kallas med en hästkapplöpningsterm : first-past-the-post (först i mål vinner). Röster som avgivits på andra kandidater i valkretsen blir så att säga bortkastade - de tillgodoräknas inte det parti som kandidaten representerar. Egentligen kan man säga att även de röster som avges på en framgångsrik kandidat utöver vad denne behöver för att vinna också är bortkastade. De tillgodoräknas inte heller partiet på riksplanet. Med detta beräkningssätt är 70 procent av alla röster som avges i engelskt underhusval "bortkastade" - de påverkar inte underhusets eller regeringens sammansättning.
Det engelska personvalssystemet gynnar stora partier på småpartiernas bekostnad men kan också innebära ett inslag av slumpmässighet vad gäller valutgången. Det kan hända att ett parti får majoritet i väljarkåren men ändå inte i underhuset om partiet har otur vad gäller röstfördelningen i valkretsarna. Vid exempelvis underhusvalet 1922 fick det konservativa partiet fem miljoner röster och 296 mandat som gav dem regeringsmakten. Det liberala partiet och Labour fick sammanlagt nio miljoner röster men det gav bara en utdelning på 251 mandat.
Det engelska personvalssystemet är omdiskuterat. Det brukar leda till att det parti som får flest röster i ett underhusval ofta får en större regeringsmajoritet än valutslaget och ofta kan regera utan koalitioner eller kompromisser med oppositionen. Rikstäckande småpartier av typ svenska Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna har mindre chanser i det engelska systemet. De kan knappast hoppas på att deras kandidat får flest röster i någon valkrets. Samma gäller extrempartier. Undantag gäller dock för regionalpartier som lokalt kan bli tillräckligt stora för att erövra en valkrets. Storpartierna - det konservativa partiet och Labour - är anhängare av det nuvarande systemet som gynnar dem. Liberaldemokraterna önskar en övergång till ett proportionellt valsystem som väsentligt skulle förbättra deras möjligheter.
I det senaste parlamentsvalet i maj 2010 fick det konservativa partiet 36 procent av rösterna på riksplanet som gav dem 306 underhusplatser eller 47 procent av platserna i underhuset. Labour fick 29 procent av rösterna på riksplanet vilket i mandat gav dem 258 ledamöter vilket motsvarade 40 procent av platserna i underhuset. Liberaldemkraterna fick 23 procent av rösterna vilket gav dem 56 mandat eller 9 procent av underhusplatserna. (Återstående 4 procent av underhusplatserna fördelades mellan skottska National Party, Ulster Unionisterna och regionala småpartier).
Huvudprincipen bakom det engelska valsystemet är att underhusledamoten representerar hela sin valkrets - även de som röstat på andra kandidater - och också är känd av invånarna där. Detta utgör en skillnad med det svenska valsystemet där riksdagsledamöterna i valkretsen brukar vara anonyma för sina egna väljare. Man väljs till underhusledamot i personlig kapacitet och kan i princip inte avgå. Om en underhusledamot avlider måste det hållas fyllnadsval i valkretsen d.v.s. ett helt nytt val. Den som i så fall blir vald sitter fram till nästa allmänna underhusval. Vanligtvis måste det hållas tre till fem fyllnadsval per år efter avlidna underhusledamöter. Numera tenderar partier att snabbt förlora sin popularitet när de hamnat i regeringsställning. Ofta visar det sig svårt att genomföra vallöftena. Väljarna visar sitt missnöje med att rösta emot regeringspartiets kandidat i fyllnadsvalen. En regering behöver därför en majoritet på minst 20 mandat för att kunna sitta en femårsperiod och överleva förlusterna i fyllnadsvalen.
En engelsk underhusledamot besöker ofta sin valkrets, fast fliten står ofta i proportion till den majoritet med vilken han eller hon är invald. Stor majoritet - en "säker "valkrets - innebär att ledamoten kan ta det lugnare och tacka nej till mindre viktiga evenemang. Skulle majoriteten vara liten, är det farligt att vara nonchalant. Snabbare än man tror kan ett nyval stå för dörren. En försumlig ledamot riskerar att straffas av väljarna på valdagen. Flertalet underhusledamöter tillbringar fredagarna i valkretsen - underhuset undviker sessioner den dagen - och håller där en surgery "jourmottagning". Detta innebär att underhusledamoten håller sig tillgänglig på en bestämd adress för att där kunna uppsökas av valkretsens invånare. Dessa infinner sig med allslags problem. Många har synpunkter och förslag vad gäller politiska frågor medan andra klagar på myndigheter och befattningshavare. Det gäller att på rätt sätt kunna bemöta även dårar och rättshaverister. Det har förekommit att underhusledamöter mördats av någon dåre.
De seriösa problem som ledamoten själv inte kan lösa vidarebefordras till behöriga ministerier eller myndigheter. Att en underhusledamot ställer sig bakom en framställning medför ofta att frågorna hanteras särskilt noggrant. Annars kan det bli kritik i underhuset. Många uppsöker inte underhusledamoten personligen utan skriver i stället.
Varje underhusledamot måste därför ha ett litet kansli med fast sekreterarhjälp för att besvara frågor och förbereda anföranden. Det är vanligt att nyutexaminerade universitetsstuderande med intresse för politik tar extrajobb som assistenter till underhusledamöter. Tjänsten ger ytterst blygsamma inkomster men utgör en merit för senare anställningar.
Men huvuduppgiften för ledamöterna är förstås att delta i underhusets sessioner. Det engelska parlamentet - och främst då underhuset - är med rätta känt för sina livliga och utmärkta debatter. Parlamentet bjuder i god mening på politisk teater som roar och intresserar allmänheten. Debattstilen bygger på konfrontation.
Enligt senaste opinionsundersökningar är opinionsläget jämt mellan de stora partierna. De konservativa leder med 32 procent medan Labour hamnar på 31 procent. Inget parti verkar alltså att få egen majoritet utan en ny koalitionsregering förefallet trolig. Hur denna kommer att vara sammansatt återstår att se.