staffanduhs.blogg.se

Ett besök på Royal Academy London

Charles I: King and Collector

Charles I 1600-1649 utgör monarken med det mest tragiska levnadsödet i engelsk historia. Royal Academys utställning Charles I: King and Collector försöker återskapa hans magnifika konstsamling som sammanställdes av honom som ett sätt att hävda sin egen och Englands betydelse. Utställningen är imponerade och förenar hundratals verk i åtta stora rum.

De ledande europeiska makterna vid denna tid var Frankrike och Spanien. England som ännu inte blivit någon kolonialmakt var av lägre betydelse.  Charles var i sin gärning som monark begränsad av samtidens politiska och religiösa konflikter men som konstsamlare såg en möjlighet att framträda som en av samtidens stora personligheter.

Den nu aktuella utställningen omfattar över 100 konstverk. Målet har varit att återskapa en av dåtidens mest betydande konstsamlingar vad gäller bredd och kvalitet. Utställningen omfattar barock- och renässansmålningar samt klassisk skulptur, vävnader och miniatyrer. Målningarna är utförda av bl.a. Titian, Mantegna, Holbein, och Dürer. Charles beställde också porträtt av samtida storheter som Van Dyck and Rubens.

I sin ungdom besökte Charles Madrid i ett misslyckat försök att gifta sig med en spansk prinssessa. Spanien var vid denna tid en av de viktigaste europeiska stormakterna. Charles imponerades den spanska kungafamiljens konstsamlingar och när han inte kunde gifta sig med prinsessan ville han för egen räkning skaffa sig en lika imponerande samling. En sådan möjlighet uppstod då den italienska furstefamiljen Gonzaga hamnat på obestånd och 1627 och 1630 sålde sina samlingar till Charles.

Av arkitektur från denna tid utgör Banqueting House Whitehall SW 1 www.banqueting-house  den enda byggnad som räddades då Whitehall Palace brann 1698. Byggherre var Charles I och arkitekt Inigo Jones. Till sevärdheterna hör takmålningar av Rubens. Det var från ett av fönstren i Banqueting Hall som den dödsdömde Charles I fördes ut på en särskilt uppförd schavott och halshöggs den 30 januari 1649. Kungen hade tillbringat sin sista natt i fängsligt förvar i St. James's Palace och fördes på morgonen över till Banqueting House. Här fick kungen tillbringa en många timmar lång väntan eftersom det visade sig att ingen bödel ville medverka i avrättningen. Stadens samtliga bödlar hade gjort sig oanträffbara den aktuella dagen. De fruktade konsekvenserna av att bära hand på en furste. Till sist uppenbarade sig en medelålders något fetlagd bödel i svart kåpa för att vara anonym. Ingen visste vem den okände bödeln var. Ett obekräftat rykte har sedan dess gjort gällande att det var Oliver Cromwell själv som till sist fått påtaga sig den obehagliga uppgiften.                  

Efter Charles Is avrättning 1649 såldes hans konstsamling och splittrades över Europa. Många konstverk förvärvades av hans son Charles II som återvände till England och blev kung 1660 – ’Restoration of the Monarchy’. Andra tavlor tillhör museer som Louvre i Paris eller Prado i Madrid.

Historisk bakgrund – Reformationen

Charles 1 föddes och växte upp i en tid präglad av konflikter mellan först katoliker och protestanter och sedan mellan monarken och underhuset. Den mest genomgripande händelsen i Europas dåtida historia var den lutherska reformationen som inleddes sedan Martin Luther 1517 spikat upp sina 95 teser på slottskyrkoporten i Wittenberg och därigenom brutit med den katolska kyrkan. Katolska kyrkan sålde avlatsbrev som påstods förkorta tiden en avlidens själ måste tillbringa i purgatoriet. En av huvudanledningarna till avlatsbreven var att katolska kyrkan behövde pengar till att bygga St Peterskyrkan i Rom. Existensen av ett purgatorium är dock inte belagt och det finns mycket litet i Bibeln som talar för ett något purgatorium skulle existera. Luthers reformation möjliggjorde upprättandet av nationella protestantiska kyrkor som var självständiga i förhållande till den romersk-katolska kyrkan. Reformationen avskaffade också klosterväsendet. Stora delar av de katolska kyrkliga rikedomarna, inte minst mark som donerats till klostren, kunde därigenom övertas av de nationella monarkerna eller återgå till den jordägande aristokrati som ägt dem före reformationen.

Den engelske kungen Henrik VIII bröt 1531 ned påven efter att denne vägrat bevilja kungen skilsmässa från Henriks första hustru spanjorskan Catharina av Aragonien. I samband denna schism utropade sig Henrik till engelska kyrkans överhuvud. Han förskaffade sig därmed samma makt över den anglikanska kyrkan som påven hade över den romersk-katolska. Henrik använde denna makt bl.a. till att avskaffa klosterväsendet.  Henrik VIII efterträddes av sin unge son Edward VI som kröntes till kung vid 9 års ålder men som dog som 15-åring i svåra plågor, kanske av tuberkulos.  Edward VIs efterträdare blev hans halvsyster Mary I som var Henrik VIIIs dotter med Catharina av Aragonien. Liksom den spanska modern var Mary övertygad katolik och hon inledde ett skräckregemente under vilket omkring 400 protestantiska män och kvinnor brändes levande som kättare. Mary I (med öknamnet `Bloody Mary`) dog efter en femårig regeringstid och efterträddes av sin halvsyster Elizabeth I som föddes i Henrik VIII s äktenskap med engelskan Anne Boleyn – just det äktenskap som blev början på den engelska reformationen eftersom påven inte kunnat godta skilsmässor. Elisabeth var uppfostrad som protestant. Elisabeth dog efter en 44 år lång regeringstid under vilken hon avvisade alla giftermålserbjudanden bl.a. ett från Erik XIV av Sverige. Hennes efterträdare blev kusinen James Stuart den skotske kungen James VI av Skottland som blev James I av England. Han var far till Charles I. Med James genomfördes personalunionen mellan England och Skottland även de båda länderna behöll sina parlament.  Det förenade kungariket Storbritannien upprättades först 1707 genom beslut av de engelska ock skotska parlamenten att de båda parlamenten skulle slås ihop. James var själv protestant medan hans mor Mary I av Skottland alltid förblivit katolik. James fick en dramatisk början på sin regeringstid i England. Katolikerna i parlamentet planerade att spränga överhuset i luften i samband det högtidliga öppnandet den 5 november 1605. De hade gömt kruttunnor i källaren men dessa blev upptäckta och konspirationens ledare Guy Fawkes arresterades och torterades innan han avrättades.

Charles farmor den katolska drottningen Mary av Skottland hade alltså avrättats på order av sin engelska kusin, drottning Elizabeth I.  Under Charles regeringstid utgjorde katolikerna inte längre något hot utan konflikterna stod mellan kungen och parlamentet.  Den engelska kronan övergick då till Henriks ogifta protestantiska dotter Elizabeth

Genom sitt enväldiga styrelseskick och sin dyrbara krigspolitik gentemot Spanien kom Charles i konflikt med parlamentet som utmynnade i det stora inbördeskriget. I förbund med skottarna som Charles sökt påtvinga episkopalkyrkan besegrade Cromwell och hans underhusarmé Charles och hans aristokratiska anhängare kavaljererna. Charles dömdes till döden efter ett summariskt och mycket orättvist förfarande i underhuset i vilken bara underhusledamöter som utvalts på grund av sin kungafientlighet fick delta. Stora delar av folket kom senare att betrakta Charles som martyr.