/ Allmänt /

Vikingar och ånglok i York

Staden York ligger 280 km norr om London vid sammanflödet mellan floderna Ouse och Foss ungefär 60 km från Nordsjön .York är en av Englands äldsta och mest intressanta städer. Den gotiska katedralen som påbörjades på 1000-talet är Englands största kyrka och berömd för sina glasmålningar. Staden omges också en välbevarad ringmur från 1300-talet. Romarna anlade en befästning på platsen som kallades Eboracum kring vilken staden byggdes som en garnisionsort och huvudort i romerska provinsen Britannia. Staden fortsatte att existera även sedan romarna lämnat England på 400-talet e. Kr. Men 866 erövrades staden av vikingarna som kallde den Jorvik vilket utgör ursprunget till det moderna namnet York. Under vikingaväldet förstärktes vallarna och försvarsverken runt staden och broar byggdes. Allt större områden i norra och östra England kom att bebos av vikingar och deras anhöriga. Områdena kom att betecknas som danelaw - där gällde dansk lag och talades skandinaviskt språk. Vad som i dag främst vittnar om vikingainflytandet är de över hundra tusen ortsnamn av skandinaviskt ursprung som finns kvar i England. Vanligt förekommande är en sammansättning av ett personnamn med tilläggen – torp, -by, eller -toft. York utvecklades till en av de rikaste och största städerna i England. Vikingarna härskade under nära 200 år tills normanderna med Vilhelm Erövraren vann slaget vid Hastings 1066. Under åren 1976-81 gjordes utgrävningar av resterna av fyra bostadshus i centrala York och så många föremål påträffades att de blivit grund för ett vikingamuseum Jorvik Viking Centre på platsen där de fanns. Det är ett modernt museum. Besökarna tar plats i vad som liknar en sittlift från en skidbacke. Sittliften är förankrad i en bana i taket och rör sig till olika stationer där rörliga dockor i naturlig storlek och klädda i tidstypiska vikingakläder illustrerar livet i vikingastaden Jorvik Dockorna talar vad som skall vara fornnordiska från tiden och ett eller annat ord är förståligt. Några vikingdockor är smeder medan andra gör träarbeten eller håller på med hushållsgöromål.. Man kan se mer på hemsidan http://www.jorvik-viking-centre.co.uk
Utöver vikingmuseet hyser York också Englands centrala järnvägsmuseum ’the National Railway ´Museum. Järnvägar och ånglok kan ju sägas vara ken brittiska uppfinningar sedan den nordengelske ingenjören och tekniska geniet George Stephenson (1781-1848) konstruerade världens första järnväg för persontrafik mellan Liverpool and Manchester med lokomotivet the ’Rocket’ som dragkrft. Loket utvecklade Stephensom tillsammans med sin son Robert. Trafiken öppnade 1830 Stephenson blev känd som ‘järnvägarnas fader’ och den spårvidd på 4 fot och 8 1⁄2 tum (1435 mm) som han fastställde har blivit standard för flertalet järnvägar världen över. De brittiska järnvägarna drevs fram till 1948 som fyra enskilda storbolag kända som the "big four", De var Great Western Railway, GWR,. London and North Eastern Railway LNER, London, Midland and Scottish Railway, LMSR och Southern Railway SR.1948 nationaliserades alla som British Railways.BR Verksamheten var förlustbringande och industrimannen Richard Beeching anlitades för en hårdhänt nedbantning och omstrukturering som 1963 resulterade i att en tredjedel av passegerartrafiken och mer än 4000 av 7000 järnvägstationer försvann. Under 1990-talet fortsatte BR att förändras. I böjan av deceniet utgjorde BR det minst subventionnnerade järnvägsnätet i Europa. Dåtidens konservativa regering (Thathcer) bestämde sig för att privatisera BR i likhet med vad som gjorts med och andra statsägda driftsmonopol inom områden som telefoni, hushållsgas, vatten och el.. Privatseringsplanerna för BR fastslogs 1993 och från 1997 är all järnvägstrafik utlagd på anbud till privata operatörer. Ett privatföretag – Railtrack - övertog ansvaret för bana, signalsystem och byggnader. I Sverige har järnvägsnätet genomgått en liknande utveckling med skillnaden att den statliga huvudoperatören SJ inte försvunnit som BR även om SJ fått privat konkurrens på flera bansträckor. Kritiken i Sverige brukar gå ut på att järnvägen tillförts för små resurser med negativa konskvenser för driftsäkerhet och turtäthet. I England har de privata operatörerna skaffat sig stora resurser genom att kraftigt höja biljettpriserna och kritiken har gått ut på att järnvägsresandet blivit för dyrt efter privatiseringen. På ’the National Railway ´Museum.’ i York finns historiska lok och vagnar fån alla "big four’ järnvägsbolagen. Till rariteterna här en kopia av Stephensons ’the Rocket’ (originalet finns på the Science Museum i London).Vidare finns i York LNER Class A4 Mallard som är ett brittiskt strömlinjeformat ånglok från 1938 som uppnådde en hastighet på 202,58 km/tim vilket gör det till världens genom tiderna snabbaste ånglok. Rekordet sattes med en mätvagn för hastigheten på raksträckan mellan Grantham och Peterborough på huvdsträckan East Coast Main Line och slog ett tidigare världsrekord på 200,4 km/tim som satts 1936 av ett tyskt strömlinjeformat ånglok (Deutsche ReichsbahnBaureihe 05). På museet i York kan man göra en tur i en simulator som försöker illustrera hur det kan ha kännts att färdas i den hastigheten med loket Mallard. Hemsidan http://www.nrm.org.uk innehåller mer.