/ Allmänt /

Besök på Yttre Hebriderna

Besök på Yttre Hebriderna
 
Nu har vi besökt en av de mest avlägsna och storslagna platserna i Storbritannien: ögruppen Hebriderna. Ögruppen ligger utanför Skottlands västkust och utgör en annan värld jämfört med England. Ögruppen omfattar över 800 öar, klippor och skär med en yta på omkring 7 200 kvadratkilometer och en befolkning på omkring 45 000 invånare (hela Skottland har en befolknng på drygt 5 miljoner som ingår i Storbritannien med totalt knappt 65 miljoner invånare.Öarna brukar indelas i Yttre och Inre Hebriderna. Inre Hebriderna ligger närmast den skotska västkusten. I dag är inte ens hundra av öarna som ingår i Inre Hebriderna bebodda. Den största av öarna är Skye. Andra större öar är Mull och Islay. De kallades Suderöarna (Söderöarna) på fornnordiska. Klimatet är fuktigt med våldsamma stormar. Öarna är föga uppodlade och bebyggda De första bosättningarna tillkom efter att inlandsisen smält under stenåldern omkring år 6500 före Kristus. De första bosättarna var jägare och samlare. Hebriderna befolkades under yngre stenåldern omkring 6 500 f.Kr Det finns många exempel på bebyggda stenstrukturer från denna period varav de förnämsta är stentempel av liknande typ som Stonehenge på fastlandet.
 
 
Vy från Tarbert hamn

Öarna intogs av norska vikingar på 800-talet och Hebriderna kontrollerades av Norge fram till freden i Perth 1266 då de blev skotska. Den nuvarande befolkningen talar gaeliska och engelska. Huvudorten är Stonoway på ön Lewis med fiskehamn och färjestation Bland de viktigaste arkeologiska fynden som gjorts på öarna hör 78 schackpjäser som tillverkats av vikingar av valrosständer på 1100-talet. Schackpjäserna från Yttre Hebriderna är ett viktigt arkeologiskt fynd. De flesta finns numera på British Museum i London och några är i Edinburgh. Dagens ekonomi bygger på textilframställning (Harris Tweed), fiske, turism, oljeindustrin och förnyelsebara energikällor (våg-, sol- och vindenergi).
 
 
 
Scarista Strand
 
 
Vy ut över Atlanten
 

Septemberblomsteräng
 
 
Hebriderna saknar samma biologiska mångfald som övriga Storbritannien men sälar finns längs kusten i stort antal. Till öarna kommer fågelskådare vår och höst för att titta på sällsynta flyttfåglar och naturälskare för att vandra på de öde hedarna och för att se djur som uttrar, sälar och delfiner. Det finns flera fina ridanläggningar och bra golfbanor.
Hebriderna brukar indelas i två ögrupper yttre och inre Hebedriderna som delas av det breda sundet the Minch. Inre Hebriderna ligger närmare det skotska fastlandet och består av 36 bebodda öar varav de största är Islay, Jura, Skye, Mull, Raasay och Staffa. Yttre Hebriderna består av en kedja av mer än 100 öar och skär omkring 70 kilometres väster om det skotska fastlandet Det finns 15 bebodda öar varav de största är Barra, Benbecula, Berneray, Harris, Lewis, North Uist, South Uist, och St Kilda. Lewis och Harris utgör Skottlands största öar och är de tredje största i Storbritannien efter Shetland och Orkney.

Tidiga 1800-talet utgjorde en period av förbättringar och befolkningstillväxt. Vägar och kajer anlades och skifferindustrin blev en viktig arbetsgivare Under mittan av 1800-talet drabbades befolkningen av tvångsfördriving (clearances) föranstaltad av engelska jordägare som ville utöka områdena för fåruppfödning. Folkfördrivningen ledde till oroligheter, storskalig utvandring och inräknas nu bland de historiska oförrätter som ingår i propagandan för skotsk självständighet. Ett annat argument för skotsk självständighet är nordsjöoljan som i stora kvantitier påträffandes 1965 och bidragit till den ekonomiska utvecklingen. Folkomröstningen om skotsk självständighet hölls den 18 september 2014. och resulterade i att 55 % röstade mot självständighet medan 45 % röstade för De skotska nationalisterna kände sig uppmuntrade av resultatet och har redan talat om att hålla en ny omröstning.

Vi kom med bil till Skye över bron från Skottland. Därefter tog vi bilfärja från Uig (vik på fornnordiska) till Harris huvudort Tarbert och fortsatte vidare på en rundtur på Harris. Vägarna är smala och tillåter endast bilmöten på särskilda mötesplatser. Man slås framför allt av ödsligheten på ön - milslånga ängssluttningar, tomma stränder och att det är så rent överallt, en följd av att man här alltid eldat med torv och inte med nedsmutsande stenkol.