/ Allmänt /

Vikingautställning i London

 
Autentiska vikingahjälmar från tiden finns på utställningen
 
Vikingautställning i London

Med 6,7 miljoner besökare årligen utgör Londonturisternas favoritmål. 2013 blev British Museum världens andra mest besökare kulturinsitution efter Louvren i Paris. I år arrangerar muséet den först större engelska specialutställningen om vikingar sedan 1980: Vikings: Life and Legends Vikingautställningen har tillkommit efter ett samarbete mellan danska Nationalmuseeum, Museum für Vor- und Frühgesichte Staatliche Museen zu Berlin och British Museum i London. Utställningen premiärvisades i Köpenhamn 2013 och finns nu i British Museum London fram till 22 juni 2014 och för att fortsätta till Berlin. Utställningen är inte gratis utan kostar £16.50 extra. En utmärkt katalog för utställningen kostar £25. Det är tänkt att utställningen ska ge en delvis ny bild av vikingarna utifrån fem teman: kulturella kontakter, expansion och krigföring, makt och aristokrati, ritualer och tro samt skepp och vikingar. Vikingarna har gjort ett bestående avtryck också i Englands kulturarv och historia. Fram till omkring 1960 beskrevs vikingarna oftast som blodtörstiga pirater vilket var hur de skildrades av dåtidens munkar som ofta blev deras offer. Senare har man börjat uppmärksamma vikingarnas kulturinsatser som upptäcksresande, båtbyggare och konsthantverkare och det är främst dessa aspekter utställningen vill belysa. Vikingarnas maktexpansion var en följd av det nordiska skeppsbyggeriets allthögre kvalitetesnivå. De klinkbyggda lätta och grundgående vikingsskeppen – med mycket liten köl - som framdrevs med segel eller åror (med klinkbygge menas att bordläggningsplankorna ligger om lott så att varje plankas nederdel ligger utanför den planka som ligger nedanför i bordläggningen). Vikingaskeppen visade sig lika lämpade för överraskningsanfall längs de långgrunda engelska eller irländska kusterna som de var för raider på städer och byar längs de ryska floderna. Genom att vikingaskeppen var så lätta - och relativt flatbottnade - kunde de ofta rullas på stockar mellan olika floder. Dessutom behärskade vikingarna konsten att navigera på öppna havet med hjälp av solen, stjärnor, kustformationer, moln och vattenströmmar och genom att iaktta havsfåglarnas flykt. Muntliga råd från skeppare till skeppare kunde också vara till hjälp vid navigeringen. I flera isländska sagor berättas om hur man använde solstenar (en slags prismastenar från Island) som hölls mot himlen som ett filter för solen. Engelsmännens första kontakt med nordborna var chockartad. En annalkande vikingaflotta kunde vara en skräckinjagande syn. En vikingaflotta kunde bestå av ett femtiotal skepp eller fler. London angreps 994 av en vikingaflotta på 94 skepp. Troligen var de större skeppen målade i klara färger som rött, svart och blått. Längs relingen var farkosterna också rikt dekorerade med snidade och målade figurer. Drak- eller djurhuvuden kunde sättas upp i fören för att göra skeppet än mer skrämmande. Man har även påträffat ornerade vindflöjlar av förgylld metall. Seglen var av linne eller ullgarn och i regel rutiga men de kunde också ha varit randiga i bjärta färger. Vikingarna i sina skepp härjade längs den mestadels försvarslösa engelska kusten där de plundrade kloster och byar på jakt efter byte och slavar. Lokalbefolkningen kunde oftast inte försvara sig mot de plötsliga raiderna. Undsättning nådde ofta inte fram förrän vikingarna hunnit i väg med sitt byte. Men ibland hände det.. Utställningen innehåller fotografier av en massgrav nära Weymouth i Dorset. I graven fanns skelett efter ett femtiotal män av skandinavisk genetisk bakgrund som blivit avrättade genom halshuggning. Det kan ha rört sig om ett skeppslag som misslyckats och blivit infångade. De första stora vikingaattacken i västerled ägde rum 793 mot klostret Lindisfarne på Holy Island på Englands nordöstkust. Detta var dock bara var en av många förödande raider. En irländsk klosternotis från år 794 meddelar kortfattat: ”ödeläggelse på alla Britanniens öar av hedningarna”. När de lokala engelska småkungarna insåg att de saknade militära resurser för stoppa vikingarnas plundringarna försökte de istället hålla förövarna borta genom mutor. Om vikingahövdingar avstod från att plundra blev de istället erbjudna s..k.danagäld i silver som de avsågs fördela bland sina skeppslag. Men mutningsbetalningarna innebar bara en kortsiktig lindring. Överfallen minskade men i stället lockades alltfler vikingar till England och de lättförtjänta silvervinsterna. Snart uppträdde vikingarna i hela förband med ständigt ökande anspråk på danagäldens storlek. I England blev nordborna alltmer av en maktfaktor eftersom många vikingar bosatta sig där permanent och utvecklade goda relationer med den övriga lokalbefolkningen. Allt större områden i norra och östra England med centrum i staden Jorvik - nuvarande York – kom att bebos av vikingar och deras anhöriga. Områdena kom att betecknas danelaw - där gällde dansk lag och talades skandinaviskt språk. Det som i dag främst vittnar om vikingainflytandet är de över hundra tusen ortsnamn av skandinaviskt ursprung som finns kvar i England. Vanligt förekommande är en sammansättning av ett personnamn med tilläggen – torp, -by, eller -toft. Decennier senare kom den verkligt stora angreppsvågen. Kulmen nåddes när en ovanligt stor vikingahär landsteg år 865. Vikingarnas framryckningar stoppades först med slaget vid Edington år 878 då den lokale kungen Alfred den store av Wessex slog tillbaka en vikingahär. Hans ättlingar återtog successivt danelaw under första hälften av 900-talet men då hade redan många skandinaviska nybyggare och deras avkomlingar hunnit rota sig i England. Större delen av den skandinaviska befolkningen assimilerades genom giftermål med lokalbefolkningen och övergång till kristendomen.
I British Museums utställning utgör vikingaskeppen huvudföremålen eftersom de möjliggjorde vikingarnas maktexpansion. Utställningen domineras av det största vikingaskepp som någonsin påträffats kallat Roskilde ’vrag 6’ (37 meter långt och 3,7 meter brett med ett djupgående på cirka 1 meter) med plats för omkring 100 personer varav 80 roddare). Rosklide ’vrag 6’ finns i ett nytillverkat metallskelett med delar av orginalträet inmonterat (bara 20 procent av orginalträet finns bevarat). Skeppet är daterat till omkring 1025 då England, Danmark, Norge och delar av Sverige styrdes av Knut den store. Roskilde ’vrag 6’ är byggt i Norge (Oslofjorden). När vikingaskeppet tjänat ut sänktes det som fyllning till Roskildes hamninlopp där det påträffades 1996. Ett mindre vikingaskepp som hittades i Skottland 2011 visas också på utställningen för första gången. Att färdas över havet med ett vikingaskepp var hårt och slitsamt. Det fanns inget skydd mot dålig väder och när det regnade var det kallt, fuktigt, trångt och blött. Eventuellt kunde ett tält spännas upp som skydd. Under sommartid utsattes de ombordvarande för en brännande sol när de var ute på öppet hav. För att skydda last och packning kunde man lyfta upp däcksplankorna och stuva last i det trånga utrymmet därunder. Men när hela familjer eller släkter gav sig iväg med boskap för att kolonisera nytt land blev trängseln på det fullastade fartyget stor. Vid krigståg kunde även hästar finnas ombord – vikingarna var duktiga ryttare och anföll ibland med rytteri. Vikingarna besökte fyra kontinenter men grundade inte något sammanhållet imperium som romarna. De kom så långt västerut som till Amerika (Newfoundland på Kanadas östkust). De hade en starka stödjepunkter i nordFrankrike och Tyskland. De belägrade Paris sedan de rott uppför floden Seine. Österut nådde de Ryssland och Ukraina liksom centralAsien och Mellanöstern. Norrut kom de till polcirkeln och söderut till Nordafrika. De skapade riket "Rus" – ursprunget till Ryssland– genom att ro längs de ryska floderna till Svarta Havet och de nådde Konstantinopel där några tog tjänst som legoknektar i den kejserliga livvakte.n. Det största rike de skapade bestod av Danmark. Norge. Sverige och England som regerades över av Knut Svensson, mer känd som Knut den store. Han var son till Sven Tveskägg av Danmark och övertog dennes krav på den engelska tronen år 1014. Två år senare stod han som segrare i kampen om örikets krona. När Knut 1018 ärvde Danmark efter brodern Harald regerade han över dåtidens största nordsjörike. År 1028 lierade Knut sig med missnöjda norska stormän och störtade Olav Haraldsson (Norges blivande katolska nationalhelgon Sankt Olav) och därefter hyllades Knut som kung även över Norge. Tidvis erkändes Knuts överhöghet också i delar av Sverige. Vid sin död år 1035 var han Nordeuropas mäktigaste man. Både i Danmark och i England har Knut gått till historien som en god och skicklig härskare.Utställningen avlivar också felaktiga myter om vikingarna. En av dessa myter är att vikingarna skulle använt hornprydda hjälmar. Inga fynd har påträffats som indikerar att vikingar någonsin skulle använt sådana hjälmar. Vikingar med hornprydda hjälmar förekom för första gången vid festspelen i Bayreuth 1876 i Rikard Wagners opera: Die Walküre (valkyrian) som bygger på vikingamyter. Därmed uppstod den seglivade missuppfattningen.

 
Roskilde vrag 6 på utställningen