/
Allmänt /
Sir John Soane’s Museum
Sir John Soane’s Museum
London är otvivelaktigt en av världens stora museistäder men utöver de stora museérna med världsrykte som British Museum (antikviteter mestadels från medelhavskulturerna) National Gallery (europeisk konst), National Portrait Gallery (brittisk porträttkonst) och Victoria and Albert Museum (konst och design från hela världen) finns det också mindre och kanske mindre kända muséer av högsta klass. Hit får räknas Sir John Soane’s Museum ett privatmusëum från 1837 med samlingar som John Soane (1753-1837) hopbragte under sin tid som en av nyklassisismens stora och mest framgångsrika arkitekter i England.
London är otvivelaktigt en av världens stora museistäder men utöver de stora museérna med världsrykte som British Museum (antikviteter mestadels från medelhavskulturerna) National Gallery (europeisk konst), National Portrait Gallery (brittisk porträttkonst) och Victoria and Albert Museum (konst och design från hela världen) finns det också mindre och kanske mindre kända muséer av högsta klass. Hit får räknas Sir John Soane’s Museum ett privatmusëum från 1837 med samlingar som John Soane (1753-1837) hopbragte under sin tid som en av nyklassisismens stora och mest framgångsrika arkitekter i England.
Soane är i sig en intressant personlighet som genom en framgångsrik ’klassresa’ lämnade en fatttig arbetarklassbakgrund och steg mot samhällstoppen. Han var son till en murare men kunde genom talang och duglighet förskaffa sig en arkitetktutbildning och kom att samarbeta med tidens stora brittiska arkitekter. I ungdomsåren fick han också ett kungligt resestipendium och tillbringade åren 1778 och 1779 då han var 25 – 26 år på studieresa i främst Rom och Neapel inklusive Pompei i Italien. På Soanes tid gällde renässansens ideal - antikens konst och byggnadsverk var oöverträffade. Senare arkitekter och konstnärer måste lära av antiken. Soane gifte sig och hustrun blev sedemera mycket rik genom arv och Soane själv professor i arkitektur med stora inkomster. Hans viktiga inkomstkälla var som arkitekt till Bank of England. Makarna fick två söner som Soane hoppades också skulle bli arkitekter som han själv men på denna punkt blev han besviken. Ingen av dem visade någon dragning till eller intresse för arkitektur och egentligen är muséet samtidigt ett minnesmärke över en disharmonisk familj eftersom sönerna låg i ständiga penningkonflikter med den rike fadern som till slut tröttnade på att ge dem mer pengar.
Muséet ligger på Lincolns Inn Fields som är en förnäm Londonadress där numera några av landets mest framgångsrika advokatkontor är belägna. Lincolns Inn Fields och Soanes fastigheter är från 1700-talet. Soane lyckades först köpa hus nr 12 och därefter köptes också nr 13 och 14 som sammanbyggda och kraftigt ombyggda blev hans hem, utställningslokal, arbetsplats och muséum. Hustrun avled långt före Soane och på grund av Soanes konflikt med sönerna donerades fastigheterna till att utgöra dagens muséum.
Soanes fastigheter fungerade inte bara som hem för honom själv utan också som experimentverkstad för hans arkitekturidëer. Hela tiden fanns byggnadsarbetare på plats sysselsatta med Soanes ständiga ombyggnadesprojekt. Ett problem som iderligen sysselsatte Soane var det att maximera ljusintaget i byggnadens olika rum – detta var före elektriciteten – och Soane löste delvis problemet genom riklig användning av speglar som också kunde tillverkas konvexa eller konkava. Dessutom experimenterade Soane med lanterniner eller ljusintag i taknivå som ibland släppte in dagsljus genom gult glasfilter avsett att skänka interiören en ljussättning i varm medelhavston.
Muséet ligger på Lincolns Inn Fields som är en förnäm Londonadress där numera några av landets mest framgångsrika advokatkontor är belägna. Lincolns Inn Fields och Soanes fastigheter är från 1700-talet. Soane lyckades först köpa hus nr 12 och därefter köptes också nr 13 och 14 som sammanbyggda och kraftigt ombyggda blev hans hem, utställningslokal, arbetsplats och muséum. Hustrun avled långt före Soane och på grund av Soanes konflikt med sönerna donerades fastigheterna till att utgöra dagens muséum.
Soanes fastigheter fungerade inte bara som hem för honom själv utan också som experimentverkstad för hans arkitekturidëer. Hela tiden fanns byggnadsarbetare på plats sysselsatta med Soanes ständiga ombyggnadesprojekt. Ett problem som iderligen sysselsatte Soane var det att maximera ljusintaget i byggnadens olika rum – detta var före elektriciteten – och Soane löste delvis problemet genom riklig användning av speglar som också kunde tillverkas konvexa eller konkava. Dessutom experimenterade Soane med lanterniner eller ljusintag i taknivå som ibland släppte in dagsljus genom gult glasfilter avsett att skänka interiören en ljussättning i varm medelhavston.
Soanes fastigheter fungerade dessutom som utbildningsinstitution för unga arkitekturstudenter som genom att rita av föremål i Soanes rika samlingar skulle lära sig grunderna i arkiteturritning. I Soanes samling av lämpliga föremål för avbildning ingick modeller av klassiska antika byggnader i form av grekiska eller romerska tempel utförda i kork – detta var före fotografins tid. Dessutom fanns mängder av föremål av antika statyer eller byggandsdetaljer kopierade i gips.
Soanes muséum är fullt av grekiska vaser och romerska urnor liksom byster och reliefer och andra antikviteter eller kopior. De flesta möblerna är från Soanes tid men han förvärvade även en ansenlig konstsamling av samtida konstnärer som Canaletto, Turner, Reynolds, och Lawrence. Eftersom muséet inte har plats på väggarna för alla 118 oljemålningar uppfann Soane ett finurligt system med väggar på gångjärn som kan öppnas och visa mer av konstskatterna. I ´the Picture Room' står vaktmästare beredda att öppna väggarna och visa nya rader tavlor på nästa rörliga vägg. Till de mest kända tavlorna från Soanes samling hör två serier tavlor av 1700-tals samhällssatirikern William Hogarth dels The Election i fyra tavlor från 1754-55 som skildrar valfusk och korrumption i en valkrets i Oxfordshire där tidens två underhuspartier, whigs och tories, tävlat om att med tvivlektiga metoder vinna en valkrets. Den första tavlan `An Election Entertainment´visar en värdshusinteriör där whigpartiet (med gul partiflagga) ordnat en mutmiddag samtidigt som tories (med blå partiflagga) ordnat en motdemonstration utanför. (Båda partinamnen Tory and Whig var från början ironiska och nedsättande. Tories kommer från ett keltiskt – irländskt verb tóraigh som betyder jaga eller förfölja. Under Oliver Cromwells erövring av Irland i mitten 1600-talet använde de engelska protestantiska styrkorna ordet för att smäda sina katolska motståndare – uttryck som 'banditer’ vore kanske en modern motsvarighet. Termerna användes om konservativa parlamentsledamöter som svarade med att kalla sina motståndare ´whigs´ en förkortning av 'whiggamores' – ursprungligen en skotsk term för boskapstjuvar. Tories var från början konservativa småbruksägare som kämpade för lantbruksintressena och demonstrerade lojalitet mot monarkin och den protestantiska anglikanska kyrkan. Whigs var mer aristokratiska godsägare som uppmuntrade handel och industri och ville säkerställa aristokratins fortsatta dominans av parlamentet. I tavlan skämmer Whig kandidaterna bort sig själva med ett överflöd av mat och dryck. En kandidat kysser en oattraktiv gravid kvinna medan den andra lyssnar på en berusad tråkmåns. På andra bordsändan har borgmästaren kollapsat efter ett överintag av ostron.
Nästa Hogarth-serie är från 1732–33 och heter ‘Rucklarens väg' (A Rake's Progress). Den skildrar i åtta tavlor hur Tom Rakewell ärver en förmögenhet från sin rika far och snabbt förslösar pengar i London på lyxliv, prostitution och hasardspel tills han intas på sinnessjukhus där han dör.
I källarplanet har muséet en unik samling skulptur och urnor. Den stora dyrgripen är en alabastersarkofag från kungarnas dal nära Luxor i övre Egypten. Sarkofagen utgjorde gravplats för farao Seti I (som regerade 1294 - 1279 f Kr. eller kanske 1290 - 1279 f. Kr) från 19:e dynastin tills den upptäcktes på 1780-talet och fördes till London. John Soane köpte den till sin privatsamling sedan den hembjudits till British Museum för 2 000 pund i dåtidens mynt vilket muséet ansåg för dyrt.
Sir John Soane’s Museum har adress 12 Lincolns Inn Fields. Närmaste tunnelbanestation är Holborn. Muséet är öppet alla dagar utom söndagar och måndagar. Fri entré men muséets begränsade storlek gör att bara 80 besökare samtigt får vistas där. Övriga besökare får köa på gatan tills antalet inomhus blir lägra än 80. Bäst är därför att komma tidigt. Hemsida är http://www.soane.org/
Nästa Hogarth-serie är från 1732–33 och heter ‘Rucklarens väg' (A Rake's Progress). Den skildrar i åtta tavlor hur Tom Rakewell ärver en förmögenhet från sin rika far och snabbt förslösar pengar i London på lyxliv, prostitution och hasardspel tills han intas på sinnessjukhus där han dör.
I källarplanet har muséet en unik samling skulptur och urnor. Den stora dyrgripen är en alabastersarkofag från kungarnas dal nära Luxor i övre Egypten. Sarkofagen utgjorde gravplats för farao Seti I (som regerade 1294 - 1279 f Kr. eller kanske 1290 - 1279 f. Kr) från 19:e dynastin tills den upptäcktes på 1780-talet och fördes till London. John Soane köpte den till sin privatsamling sedan den hembjudits till British Museum för 2 000 pund i dåtidens mynt vilket muséet ansåg för dyrt.
Sir John Soane’s Museum har adress 12 Lincolns Inn Fields. Närmaste tunnelbanestation är Holborn. Muséet är öppet alla dagar utom söndagar och måndagar. Fri entré men muséets begränsade storlek gör att bara 80 besökare samtigt får vistas där. Övriga besökare får köa på gatan tills antalet inomhus blir lägra än 80. Bäst är därför att komma tidigt. Hemsida är http://www.soane.org/